Det bästa med nätdejting är att man lär känna en person i lugn och ro.
Man tar det steg för steg – Mail, msn, sms, telefonsamtal, träffas.
Ingen press, ingen stress.

Det knäppaste är att man kan få sådana bra känslor.
Någon man inte ens har träffat gör en glad.
Någon man inte ens har träffat bryr sig om en.
Någon man inte ens har träffat får en att må bra helt enkelt.

Tänk om det inte känns likadant när man ses på riktigt?
Tänk om han inte tycker om mig?
Tänk om jag inte tycker om honom?

Det är som att spela på Lotto.
Man har lämnat in sin lottorad.
Allt känns rätt – de är ens lyckonummer ju!
Man väntar spänt hela veckan på dragningen.
Och sen kommer den…

…antagligen blir man ganska besviken.

Men i vissa, enskilda, fall kan man bli överlycklig…

Nu har jag varit ledig i fyra dagar. Ikväll jobbar jag igen.
Det är så skönt med minisemester.
Förutom partykvällen i lördags har jag bara hemmafruat mig.

Jag älskar det!

Städa, diska, tvätta, laga mat och göra lägenheten mysig.
Jag är ett riktigt kap egentligen.
Fast jag tror dock inte att jag skulle kunna vara hemmafru på heltid.

För det första skulle jag inte ha så mycket att göra eftersom jag är så effektiv att jag gör klart allt på ett par timmar.
För det andra skulle jag inte ha någon att umgås med, eftersom de flesta jag känner jobbar under dagtid.
Och för det tredje skulle jag inte acceptera att en man försörjde mig.

Nej, jag kan vara hemmafru på deltid.
När jag vill.
För att jag vill.

Det ska bli skönt att jobba igen.
Det ska bli skönt att göra annat än att bara vänta på ”det där sms’et” eller att ”den där personen ska logga in på MSN”.
Fast utan mobilen och datorn skulle jag inte kunna funktionera normalt.

Oj, det där lät inte bra.

Datorn kan jag i och för sig vara utan ett par dagar.
Men mobilen…?
Jag ska testa att ha den avslagen en hel dag.
Fast inte nu.
Sen.
När jag vill.
För att jag vill.

• Att guldtian var värd mer än sedlarna.
• Att myrornas krig på TV var riktiga myror.
• Att man kom till Kina om man grävde tillräckligt djupt i sandlådan.
• Att barnen i Afrika blev mätta om jag åt upp min mat.
• Att mamma inte gjorde nummer två.
• Att jag skulle bli miljonär av att sälja min pog-samling.
• Att Pippi Pelikan var ond.
• Att mina gosedjur levde, fast bara när jag inte såg.

Hej hej, hemskt mycket hej!

De senaste dagarna har jag jobbat som en galning och dessutom lidit av en enorm trötthetskänsla.
Googlade precis på ordet trött och fick upp att trötthet kan vara symptom på bland annat körtelfeber, graviditet och schizofreni. Tur att jag vet med mig att min trötthet beror på att jag sovit för dåligt de senaste två veckorna. Och att jag dessutom varit lite snuvig.
Därför kan jag officiellt dementera att jag skulle befinna mig i något av de ovanstående tillstånden.
Ja, ifall någon undrar liksom…

Imorgon har jag en ledig dag. Jag ska börja med att sova tills jag vaknar – vilket jag hoppas inte är alltför tidigt. Eftersom jag sovit så dåligt den senaste tiden så kan jag nog räkna med att min kropp kommer att ta igen lite. Jag kanske inte vaknar förrän på torsdag?!
Det vore i och för sig lite jobbigt för då missar jag min lediga dag.
Och dessutom min dejt ;-)

Jag skulle ju berätta om det där häftiga meddelandet jag fick på Match förra veckan.
Och i skrivande stund kom jag på att jag inte har svarat på det än…
Fick ett meddelande av en kille som ville att jag skulle läsa igenom hans presentation.
Jag gjorde det.
Sen hade han skrivit att jag skulle läsa första bokstaven i varje mening på presentationen.
Jag gjorde det, och kunde tyda: ”Hej Caroline. Fika?”

Är det romantiskt eller creepy?
Lite både och, har jag kommit fram till.
Att någon tar sig den tiden och skriver ihop en, i övrigt trevlig och mycket välskriven, presentation och samtidigt får in det där meddelandet = muy romántico!!
Å andra sidan… Att någon tar sig den tiden och skriver ihop en, i övrigt trevlig och mycket välskriven, presentation och samtidigt får in det där meddelandet = ganska obehagligt!!

Personen känner inte mig alls. Han har bara sett min profil (alt. min blogg) och efter det suttit och knåpat på denna presentation jag-vet-inte-hur-länge?
Jag får be om ursäkt, men det lutar nog mer åt det otäcka hållet.

Fast å tredje sidan är han kanske en otroligt snäll kille?
Jag ska svara på hans meddelande så att jag får en lösning på den gåtan.

Men! Först ska jag sova lika länge som en fladdermus.
(Och - där - fick jag er att googla på vad fladdermöss har för sömnvanor.)

Natti natti!

Flickor får lära sig mycket under uppväxten.

• En pojke som slår dig, gillar dig.
• Klipp aldrig luggen själv.
  

En dag träffar du drömkillen och får ditt alldeles egna lyckliga slut.
Varenda film och varenda berättelse ber oss att vänta på det.
Vändningen.
Den oväntade kärleksförklaringen.
Undantaget som bekräftar regeln.

Men om vi bara tänker på lyckliga slut, kan vi inte tyda signalerna.
Vi ser inte skillnad på dem som vill ha oss från dem som inte vill.
Vilka som stannar och vilka som lämnar oss.

Ett lyckligt slut kanske inte har en drömprins.
Det kanske är man själv…
…på egen hand, som går vidare.
Som är öppen för något bättre i framtiden.

Ett lyckligt slut kanske faktiskt är…
…att gå vidare.

Eller så är ett lyckligt slut, trots alla som aldrig ringde, allt pinsamt, alla feltolkade signaler och all förödmjukelse, att man aldrig slutade hoppas.